Jag är ingen väckarklocka för helvete.
Jaha, ingen datortid i igår då. Bara för att jag sket i att leka väckarklocka igår morse. Fattar du hur jävla orättvis behandling jag får hemma? Jag har bättre för mig på onsdagar än att vara Jonathans personliga väckarklocka. Han får väl lära sig att ställa den digitala saken i stället för att förlita sig på att den mänskliga som han alltid gör. Jag tror att han har ställt den digitala en gång under den här hösten. En gång har mamma väckt honom. Restrande gånger har jag väckt honom.
Så igår morse fick jag nog. Jag struntade i att väcka honom halv sju, då han skulle gått upp, och fixade frukost och övriga saker för min del. Sen, tio i sju, väckte jag honom. Och fick världens utskällning av mamma vid sju, för att jag hade gjort det medvetet. Det är klart att jag sket i att väcka honom! Det är inte min uppgift att se till att han går upp i tid och gör det han ska. Han har en mobil och en väckarklocka, det är han som ska lära sig ställa dem. Han är för helvete 11 år gammal. Då ska han ha koll på sånt. Man ska inte använda sin storasyster som väckarklocka därför att man själv är inkompetent nog att inte kunna ställa sin/sina egna. (Nu snackar jag även mentalt.)
Så igår morse fick jag nog. Jag struntade i att väcka honom halv sju, då han skulle gått upp, och fixade frukost och övriga saker för min del. Sen, tio i sju, väckte jag honom. Och fick världens utskällning av mamma vid sju, för att jag hade gjort det medvetet. Det är klart att jag sket i att väcka honom! Det är inte min uppgift att se till att han går upp i tid och gör det han ska. Han har en mobil och en väckarklocka, det är han som ska lära sig ställa dem. Han är för helvete 11 år gammal. Då ska han ha koll på sånt. Man ska inte använda sin storasyster som väckarklocka därför att man själv är inkompetent nog att inte kunna ställa sin/sina egna. (Nu snackar jag även mentalt.)
Kommentarer
Trackback