Faith, Hope and Destiny

... and so does my life. I'm totally serious.

Jag ska köpa min kompismössa idag :3 Min turkosa från Gina Tricot, Lis1 har en lila, Sara en gul och Karin ska köpa en vit <3 Enligt Karin ser vi ut som norrmän i dom, men det skiter jag i :]

                                                                   
... inte lagar mat:

• Det är tråkigt.
• Jag biter på naglarna då.
• Jag knäcker knogarna.                                                                 
• Man måste städa efteråt.
• Det blir oftast jag som får göra allt.
• Det krävs väldigt mycket tålamod. Vilket jag inte har.
• Det är TRÅKIGT.

... inte städar mitt rum:

• Jag tycker om när det är lagom stökigt.
• Inte klarar av mitt rum när det är superrent.
• När jag väl är ingång och städar tycker jag oftast att jag då kan göra det ordentligt, så därför börjar jag rensa lådor etc.
• Det ovannämnda slutar med att jag måste äta, och sedan orkar jag inte städa och då är rummet ännu stökigare än när jag började.
• Suck säger jag bara.

... föredrar att sitta vid datorn istället för att vara med kompisar:

• Jag har kompisar på LH också.
• Jag träffar klasskompisarna i skolan.
• Andra kompisar jag har träffar jag på diverse aktiviteter.
• I och med att jag är väldigt social i skolan tycker jag att jag ska få vara osocial under helger och på fritiden.
• Jag älskar datorn.

... bloggar istället för att göra läxan:

• Läxor är tråkigt.
• Blogga är kul.
• Jag har inte skrivit här på flera dar.

 

Jävla helvetes sjunde klass. Skitflex. Hatar HKK. Hatar ... bussar. Hatar mina skor. Hatar mitt hår. Hatar ... inte min familj, inte mina vänner. Men allt annat jävla piss skit hatar jag.

Ja, jag drömmer. Jag drömmer om ett bättre liv, där jag har en underbar pojkvän som älskar mig över allt annat, där jag går på Hogwarts - som finns på riktigt - där jag är Disney-kändis i en serie som handlar om en tjej från Sverige som kommer till USA för att hennes mamma fått jobb på en bank. Jag drömmer om att bli upptäckt, bli känd, få in pengar ... Jag drömmer om allt.

Men min familj finns med. Hela tiden. Jag skulle inte byta ut den mot ... kungens. Inte Barack Obamas. Inte Meg Cabots, Miley Cyrus', Zac Efron (nej, usch!) ... Aldrig i livet att jag skulle byta bort Jonathan, Isak, Noah, mamma eller pappa. Inte ens för en dag. Jag skulle inte klara det. Jag älskar mina dumma, korkade, not so smarta, bröder. Och min underbara mamma som tvättar, lagar mat och tar hand om oss. Pappa som städar, skjutsar oss till aktiviteter och busar med oss.

Nej. Egentligen, varför drömma när man har det så bra? Visst, en pojkvän vore fint, men har jag klarat mig utan så här länge ... så förstår jag inte varför jag inte skulle göra det nu. Och Hogwarts. Förra året misströstade jag vid den här tidpunkten därför att Hogwarts-eleverna var på sina lektioner i talmagi medan jag satt med min förbannade matte. Men Hogwarts finns inte. Det är en fiktiv plats i böcker. Böcker. De är härliga att läsa, roliga, man får försvinna från verkligeheten en stund.

Man får inte glömma sina vänner. Hah, det kommer från rätt käft, säger du nu. Men jag bättra mig. Till våren. Nu under hösten ska jag vara en lojal AJ som inte bryr sig ett smack om att jag har finnar, inte bry mig om håret inte ligger platt under min lila keps. Till våren blir det ändring. Till våren.

    Tycker ni att jag ska presentera mig? Det tycker inte jag. Jag hatar att skriva om mig själv. Allt blir så jäkla fel, som om jag gör mig själv ... perfekt. Men det är jag inte. Hatar mina finnar. Hatar mitt hår. I övrigt är jag nöjd. Nästan.
   Men man kan ju inte vara perfekt, så varför ens försöka? Jag kan skriva om mig själv. Men det blir inte rätt jag, det kan jag lova. Ta det med en nypa salt.

    Jaha. Mitt namn är Rebecca "Bec" "Becca" "Hopie" "Hopiziez", what ever. Jag är en tretton år gammal Harry Potter nörd. (Idag kom jag på mig själv att gilla LH mer än HP. Weird ... ) Jag är grundaren av AJ. Asociala Jävlar. Och det är jag. 
   Jag har tre yngre småbröder, på 11½, 6½ och en på ... 5 dar. Jonathan, Isak och Noah heter dem. Mina föräldrar heter Maria & Björn. Vi bor på en ö i Karlskrona skärgård. Försök lista ut vilken. (OBS, om du vet vilken ... var vänlig och säg inte det i  komentarerna. Annars får ni skriva vad ni vill där.)
   Jag läser, skriver, är på LH & KPw, sitter vid datorn, skjuter luftgevär, läser, går på juniorer, sitter vid datorn, gympar, LH <333, och ... öh, är allmänt osocial.
   Om jag inte skriver på ett tag; bli inte orolig. Då har jag inget att skriva om.

   Ja. Vad säger man? Hela - praktiskt taget - dagen har varit skit.
   Inledde dagen med matte, som man kommer försent till (jag skyller på färjan. Det kommer jag alltid att göra). Vi fick ingen skäll. Men vi hade vikarie. Det kanske var anledningen.
   Sedan var det forum (klassråd). 9:orna på vår skola vill inte ha de små skåpen, medan vi 7:or har de stora som vi inte har någon användning för. Helt okej för mig att vi byter. Fine. Jag kommer ändå få plats med alla mina saker i de små skåpen.
   Men nejdå, Lukas måste käfta emot. Han har ju inte en tanke på att vi ändå kommer att få skåpen i nian (om inte ett byter sker, då förutsäger jag att vi kommer få de stora skåpen i nian). Now or then, liksom. Dags att prioritera, nöt.
   SO. David får spel. Fullkomligt acceptabelt. Han har ju inte skällt ut oss - perfekta, tysta klassen - på tre, fyra veckor nu. Och ändå håller vi på likadant varje lektion. Varje.
   Lunch. Ris och ... vad var det nu igen? Chili con Carne. Uäck. Vidrigt.
   Mentorsgruppen var helt okej, faktiskt. Men jag har ju Erik Aex som lärare, och han är typ världens flummigaste ... på hel tid. Man klarar sig ínte utan att skratta minst en gång. I våras hade jag honom som vikarie i matte, och han skrev handlarlista ("Mjöl, mjölk, ägg ..."), läste och recenserade bibeln ("Den handlar om en kille som har en rätt schysst uppväxt. Fast sedan blev han uppspikad på ett kors och det var ju inte så schysst ..."). Vem som helst skulle älska att ha honom som mentor. Och gruppen är också helt okej. 6 nior, 3 åttor, 5 sjuor (jag bland annat) och 2 sexor.
   Och sen var det bild. Jag hatar bild. Jag verkligen hatar det. Det är pisstråkigt. I gymnasiet ska jag välja bort det skit-ämnet. Jag lovar.
   Professor Jensen hade vi i NO efter bilden. Jippi :D Tills vi började snacka om densitet. Igen. Men det var genomgång inför provet på fredag ... (SHIT. Panik. Måste plugga.) ... och i slutet av lektionen skrev vi lektionsregler för att lektionen varit så lugn och tyst ... De blev följande:
- No drumming. (Jag vet. Silly. Men alla sitter och trummar på bänkarna hela tiden.)
- Belöningar. (Om vi har skött oss bra, d.v.s.)
   Spring fort som attan till färjan för att hinna med den. Skälla lite på färjan för att den inte syns. Pusta ut, ta en massa kort på Blondie bland annat. Cykla hem. Börjar fixa mackor, men mamma säger att jag ska äta pasta och korvgryta. "Jag är inte mat-hungrig. Jag är mack-hungrig." "Ät pasta i alla fall, om du inte tycker om korvgrytan." "Jag har bråttom, mackor går snabbast." "Ät nu!" Jag går och tar ett äpple, sätter på skorna och sticker till skyttet. Skjuter, trycker i mig Marie-kex. Spelar WII. Blåser blåsrör och siktar på Lars Lagerbäck "Svennis", Fredrik Ljungberg och "Bullside". "Bullside" är numera vår maskot. Han är en gammal, sliten brun björn som vi sköt på. Skitskoj. På riktigt. För första gången idag.
   Kommer hem, till en skrikandes Noah, en mamma som ignornerar mig för att jag stack hemifrån och äter. Snor lite choklad, dukar ut, fixar mat till Smilla. Går ut med henne, och dansar lite Micheal Jackson. Kommer in, sätter mig på toa och läser Agatha Christie. Sätter på datorn och skriver här.