Sitter i skolan under lektionstid :3
Man måste vara knäpptyst när någon spelar in, men jag är så jäkla rädd att när jag trycker på tangenterna ska ljudet komma med. Karin spelar in just nu, Beebs och Tilda, viskar lite för att Tildas inspelning blir konstigt, Bella jobbar på och Anna skriver på sin novell. Och jag bloggar.
Jag är rädd att jag ska bli påkommen, men vi sitter ensamma i ett musikrum där det är hyfsat tyst. Jag tror inte att någon här inne skulle avslöja mig. Dessutom har jag inte tagit någon rast idag, så jag tycker att jag borde få ha en liten i alla fall. Det är väl inget fel med det?
Vi insåg just att en av mikrofonerna är på. Så Tilda snackar i den. Ooops, nu har Karin börjat igen. Sch ...!
Jag såg ett stjärnfall <3
Och min tro om att det var ett stjärnfall stärktes nu i eftermiddags när jag läste om stjärnor till flexen ... Jag är överlycklig!
Nehepp, nu måste jag gå. Ska skjuta stående inne i stan idag och jag har så satans in i helvete ont i låren. Jag kommer inte kunna stå upp. Adjöss. :D
Jag är ingen väckarklocka för helvete.
Så igår morse fick jag nog. Jag struntade i att väcka honom halv sju, då han skulle gått upp, och fixade frukost och övriga saker för min del. Sen, tio i sju, väckte jag honom. Och fick världens utskällning av mamma vid sju, för att jag hade gjort det medvetet. Det är klart att jag sket i att väcka honom! Det är inte min uppgift att se till att han går upp i tid och gör det han ska. Han har en mobil och en väckarklocka, det är han som ska lära sig ställa dem. Han är för helvete 11 år gammal. Då ska han ha koll på sånt. Man ska inte använda sin storasyster som väckarklocka därför att man själv är inkompetent nog att inte kunna ställa sin/sina egna. (Nu snackar jag även mentalt.)
Prefects are hot.
Any way. Jag vet inte vad jag ska skriva. Det känns konstigt. Jag har inget att skriva om. Jag orkar inte. Det finns inget. Jag orkar inte ens låtsas att jag är glad. För jag är bara trött. Det här börjar bli tjatigt, eller hur?
I kväll är det toniårerna med Dirty Dancing och chokladprovning. Äntligen! Vi har tjatat på Irma i ... evigheter, typ. So, finally, the night has come! Och Dirty Dancing, ovanpå chokladen ... Hur mycket bättre kan det bli? :D
Erkänn att han har ett utseende. För att vara ärlig, tycker jag bättre om honom, Patrick Swayze, än Zac Efron ... Isch! Hatar det sötsliskiga leendet, hans sätta att alltid kisa med ögonen ... Uäck.Nej, nu ska jag logga in på kpw och göra Mitchie_is_ot glad. Babai <33
En veckas rubriker i huvudet.
I onsdags föddes Elliot och Lisa, Lis1s & Saras kastanj bebisar. Jag är moster till båda, and so is Karin. Albert är gudfar, och jag är gudmor till Elliot. Det är dop nu i veckan.
Vi är lite löjliga. Men det är okej. Vi är ju bara 13. Då ska man vara löjlig. Faktiskt.
I alla fall, så var det Sara som sa så. "Hur fan ammar man en kastanj?!" Lisse sa att man stoppade ner den i tröjan. Då gjorde de det.
Tre underbara saker.
Jag kommer bli över 1,70! Det var god mat till lunch, och vi skulle ha fotboll på gympan. Det sista blev visserligen inte så, men det var kul i alla fall. Vi duellerade med badminton-racken. "Rictusempra!" "Sectusempra!" "Expelliarmus!" "Avada Kedavra!" Det är så det brukar vara när vi spelar racket-sporter på gympan. Dueller. Maya Malfoy & Matilda Hope vs Hope Robinson & någon. Ibland är Maya med mig, ibland med Matilda. Oftast är hon en dödsätare (med Matilda).
Det är alltid lika kul.
Death is way more funny with bubbles ...
Älskar Wizardrock. "Prefects are hot" är sjukt bra, och rolig. "Accio Love" är jättefin. "People can change" är den allra bästa. Helt klart.
"There was a time when you could not trust me. And there was a time when darkness was all I could see."
Kan man inte älska den? Svårt.
Det blev totalt fel det jag skrev där uppe. Men det blev konstigt om jag inte skickade det, så jag strök över det (så att det förhoppningsvis blir svårare att läsa) och skriver ett nytt inlägg alldeles strax.
Jag måste vara den mest patetiska människan i världen.
Jag förslog för mamma att hon kunde börja blogga nu när hon var mammaledig. Det nappade hon inte på. "Trevlig idé, Rebecca, men jag är inte en blogg-människa." Hah. Hon är skrivartypen. Kanske inte lika mycket som jag, hon är kanske lite mer läs/bokmänniska. Men ändå. Det skulle vara kul. Hon hade kunnat skriva flera gånger om dagen, när Noah sov, kunde ta bilder och lägga ut på familjen ... och jag skulle ha rätt att skriva också. Inte Jonathan, möjligtvis pappa. J skulle inte fatta hur man gjorde, han skulle antagligen stava fel och sånt blir bara fel när man bloggar. Pappa har lidit av dyslexi som yngre och har fortfarande stavningssvårigheter, men han fattar förmodligen hur man gör + att han är vuxen, och därmed skulle han ha haft mer rätt att skriva än J. Men nej.
Jag skulle ha tyckt att det var trevligt. Att läsa blogginläggen av vad som händer i vår familj om dagarna. Särskilt för de människor som vi inte träffar särskilt ofta, skulle kunna läsa där. Och mamma/jag skulle ha fått kommentarer :3 Nu blir det ju inte så.
Anyway.
Rubriken stämmer. Jag är den mest patetiska människan i världen. Jag gråter när jag tittar på House, Mona Lisa Smile, Little Women, Friends, Pay it forward ... Och när jag läser När jag hör din röst och Genom dina ögon (båda av Stephenie Meyer). Jag grät floder första gången jag läst de böckerna. Jag har precis läst ut NJHDR för andra gången och grät inte fullt så mycket, men ja, jag grät. Och Genom dina ögon ... man kan ju inte låta bli.
(OBS! SPOILER!!! Viktiga delar av handlingen kommer att avslöjas.)
När Doc ska ta ut Wandas själ ... Jag grät så att tårarna bara rann, jag kunde knappt se texten. J tyckte att jag varväldigt löjlig, men vem bryr sig om det? Och sen grät jag och skrattade av lycka när hon vaknade igen och hon var "återfödd" ...
Jag avgudar Stephenie Meyer. Jag ska läsa alla - varenda jävla bok - böcker hon skriver. För hon skriver så ruggigt bra. Fantastiskt. Underbart. Jag älskar henne.
